You're in my heart
See me
I'm right in front of you
Watch me
You are my star
Hug me
I need the warmth
Kiss me
You're in my heart
Love me
Like no one does
Trust me
I'm here for you
(Skriven för längesedan, troligtvis någongång under 2007. Dedikerad till han med stort H)
Om du bara kunde se...
(bild redigerad strax efter att morfar dött, våren 2007)
Är jag döden?
Vad är jag
Vem är du
Vilka är ni
Jag är ni
Ni är du
Du är döden
Döden är vad
Hon är hur
Han är varför
Vad är hon
när
Han är hur
och
Varför är döden
Jag är hon
Varför är hur
Vem är han
Hur är vad
Han är hon
Varför är du
Vad är döden
Döden är döden
Varför är döden
Hon faller
Ovetande om vad som komma skall.
Hennes drömmar förvarnar henne, men i sitt sovande tillstånd uppfattar hon inte det.
När hon vaknar är drömmarnas varningar dolda i dimmor.
Mist som även döljer svunna tider.
Dis, som fördunklar det hemligt drömda.
Hon reser sig upp sömnigt och gäspar.
Tar ett steg bort från sängen.
I steget känner hon att där inte finns något golv, ingen mark att stå på.
Hon skriker förskräckt, men inget ljud hörs.
Hon faller.
Sakta känner hon avgrunden närma sig.
Hennes förfärade skrik hörs inte.
Hon är helt ensam.
En plötslig kyla uppenbarar sig och i sitt långa men tunna nattlinne försvinner värmen fort.
All hennes kroppsvärme försvinner.
Hon sluter ögonen och tar ett djupt andetag.
Det blir hennes sista.
Själen lämnar kroppen, kall och alldeles tyst.
Trillande ner i avgrunden utan slut.
Dödens kalla hand har ännu en gång tagit ett liv.
(25/10 2005)
Förtjusningens hopp
När jag gråter - visa mig din mjukaste sida.
När jag skiner - älska mig!
Mobilen piper och jag läser ditt sms.
Värmen strålar från det och jag ler.
Det pirrar i kroppen av dina smickrande kommentarer.
De små rosa molnen börjar samla sig.
Vill du följa mig upp på dem?
Räcker du mig din hand,
så tar jag den.
Jag svarar snabbt och lyckligt.
Min kärlek är din, bara du vågar ta den!
Jag känner de nervösa bubblorna växa i magen.
Jag väntar bara på ditt tecken.
Öppnar du din famn,
så kryper jag in i den.
Du får mitt hjärta att slå snabbare.
Tankarna på dig växer tätare.
Snart får jag se dina ögon lysa i dagsljuset.
En längtan som ökar för varje sekund.
Vågar du öppna ditt hjärta,
så stannar jag där.
(Nykreation. 26/8 2008)
Tankeverksamhet
Skriver av den från den förköpsremsa med 16 kuponger jag i all hast krafsade ner den på ^^.)
Funderingar i dunkla skogar, så blir det lätt när man fastnar i tankarna.
Världen runtomkring en försvinner som i en dimma.
Rösterna dämpas, platserna runt om en drar sig tillbaka och suset från bilarna förvandlas till ett lugnt surrande.
Kroppen fortsätter röra sig, likt en maskins oändliga arbete.
Det enda medvetandet ligger hos tankarna.
Medvetenheten om dem både finns, och inte finns.
Tomhetens styrka lugnar rädslan.
Rädslan att uppslukas av meningslöshetens hemligheter.
Livet är ingen dans på rosor
Livet är ingen dans på rosor.
Det har du säkert redan upptäckt.
Livet kan ju vara en dans på rosor under ett litet tag, men det varar aldrig för alltid.
Även om det känns så underbart just då.
Just nu dansar jag på rosor.
Lugnt och lätt.
För att jag är förälskad i dig.
Men för ett tag sedan slog det mig; om du skulle hitta någon annan, hur skulle jag klara det?
Eftersom du tillåter mig att vara förälskad i dig, skulle det vara fruktansvärt hemskt.
Då skulle jag nog ta det bättre om du förbjöd mig att känna så för dig.
Man kan jämföra det med en dans på rosor.
Vill man att rosorna redan från början av dansen är lite vissna,
och vissnar mer och mer under dansen tills de tillslut vissnar helt?
Eller vill man helt plötsligt upptäcka att de förut röda och vackert utslagna rosorna har vissnat och mist sin glans över en sekund?
Vågar man hoppa från ett vattenfall, utan att veta om man kommer klara sig eller inte?
Jag dansar på de röda, vackra rosorna.
Jag har hoppat från vattenfallet.
Allt i hopp om att en dag, kanske, kunna få dig.
Hoppet är det sista som överger en.
Jag har fortfarande hopp.
För just nu dansar jag på rosor.
(Äldre dikt. Skriven i Maj 2005)