The Notebook
Jag gråter.
Känner tårarna fylla mina ögon.
För att sedan sakta rulla nerför mina kinder.
Mina läppar svullnar upp.
Och vid tinningarna
känns det som huvudvärk.
Mitt täcke blir alldeles blött.
Näsan rinner.
Jag kan inte sluta gråta.
Jag tänker på morfar.
Och tårarna gör mig blind.
Jag springer upp för trappan,
in i rummet
där mamma sover.
Och sätter mig på sängkanten.
Söker tröst i hennes famn.
Väcker henne från drömmarna.
Och berättar om min sorg.
Hon håller om mig.
Tårarna går inte att stoppa.
Morfar är verkligen borta.
Jag går sakta ner för trappan
mot mitt rum.
I den stilla verkligheten.
Som egentligen bara
går ut på död.
Snyter mig och torkar tårarna.
Sätter mig här.
Och skriver detta.
Min katt hittar mig
ännu en gång förblindad av tårar
och hoppar tröstande upp i min famn.
Förklarad känslolös av mänskligheten
men med en tröstande aura.
(efter att jag för första gången sett filmen "The Notebook" som jag kopplade väldigt mycket till min morfar, som gick bort våren 2007.)
Känner tårarna fylla mina ögon.
För att sedan sakta rulla nerför mina kinder.
Mina läppar svullnar upp.
Och vid tinningarna
känns det som huvudvärk.
Mitt täcke blir alldeles blött.
Näsan rinner.
Jag kan inte sluta gråta.
Jag tänker på morfar.
Och tårarna gör mig blind.
Jag springer upp för trappan,
in i rummet
där mamma sover.
Och sätter mig på sängkanten.
Söker tröst i hennes famn.
Väcker henne från drömmarna.
Och berättar om min sorg.
Hon håller om mig.
Tårarna går inte att stoppa.
Morfar är verkligen borta.
Jag går sakta ner för trappan
mot mitt rum.
I den stilla verkligheten.
Som egentligen bara
går ut på död.
Snyter mig och torkar tårarna.
Sätter mig här.
Och skriver detta.
Min katt hittar mig
ännu en gång förblindad av tårar
och hoppar tröstande upp i min famn.
Förklarad känslolös av mänskligheten
men med en tröstande aura.
(efter att jag för första gången sett filmen "The Notebook" som jag kopplade väldigt mycket till min morfar, som gick bort våren 2007.)
Kommentarer
Trackback