Lever vi drömmande i verkligheten eller drömmer vi om att leva i verkligheten?

Jag är på allmänt grubblar-humör idag. Jag kan inte förstå hur kärleken kan ta ett sådant järngrepp om en och sedan sprida bubblor i hela kroppen, från topp till tå. Jag hade nästan glömt hur det var att vara kär. Men det är ju totalt underbart! Han kommer in i mitt liv och plötsligt är hela livet som en kärleksfilm. Det enda som förstör upplevelsen lite är tanken på att jag, kanske / antagligen, mister honom någon gång i framtiden. Jag vill inte! Och att tänka på det när man är nykär är kanske inte den bästa saken att göra.
Iaf. Jag hoppas att inte att mina vänner tror att jag blivit osocial, jag svävar ju bara på moln!
Åh vad det är underbart att vara kär. Men det tar ju tid! Jag har inte hunnit med speciellt mycket sedan han fångade mitt hjärta. Det är både bra och dåligt. Det bra är väl att jag inte tycker det spelar så stor roll. Man skall ju ändå följa sitt hjärta, right? Det dåliga är väl att jag är rädd för att ha missat något viktigt. Men då får jag leva med det. Man lever ju ändå bara en gång, inte sant?
För övrigt så är jag rädd för att vakna upp, om detta nu skulle te sig vara en dröm. För det känns nästan för bra för att vara sant. Men så blir det väl alltid med kärleken, eller?

Love is the greatest thing you'll ever learn.
All you need is love.
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback