Tänkte lägga ut en liten teaser på min novell... Har skrivit första kapitlet, inte hunnit så mycket längre än så... Haft lite svårt med inspirationen till längre texter ett bra tag nu. Är lite osäker på vem huvudperson nr2 skall vara.

Har du tips, hur galna som helst, ge mig! Inspiration tackar jag aldrig nej till! :)





Det var en fin dag, då solen sken starkt och värmde allt och alla. Det blåste en svag bris som fick blommorna i det långa gräset att svaja lite nätt. Korna gick på ängarna och betade av det långa gräset som började komma upp på nytt. Våren hade tagit vid och det var dags för ”Den stora vårfesten” som välkomnade all växtlighet tillbaka. Människorna tackade Gudarna och Gudinnorna; för att de låtit dem klara av ännu en vinter och för att de fick återse en sommar igen; för att få se den vackra växtligheten och allt djurliv som var beroende av den; för att kunna njuta av binas surr och för att åter glädjas åt naturens återuppståndelse. Knytten, de gröna små livliga varelserna, började leva livat återigen. De satte genast igång med sina sysslor, att sköta om skogen och se till att den mådde bra. Alverna började röra sig lite mer i skogarna och de flesta varelser tycktes bli pånyttfödda. Den stränga vintern hade pinat alla väsen och Moder Natur hade satt dem på sin yttersta spets. Bara de som var starka nog hade klarat sig undan döden. Det var i den byn som jag levde i, där byborna nu förberedde sig. De unga flickorna befann sig på ängarna runt om byn och gjorde sin uppgift. I fina klänningar och andra sommarkläder gick de och plockade blommor av olika slag, samtidigt som de sjöng glada sånger, som välkomnade allt som hörde våren till. Byns kvinnor förberedde maten till den stora festen och männen var antingen ute och jagade i skogarna i närheten eller förberedde festen på annat håll. Men var befann jag mig? Svaret kan vi ta reda på om vi ser närmre på alvskogen som låg en halv dags vandring från Larenge. Såg man genom en svalas ögon, uppe i det blå, kunde man se att den var stor. Faktiskt ännu större än de stora ängarna byns flickor plockade blommor på. Från skogen ledde det en stor stig till byn. På den stigen vandrade jag. Jag var på väg från skogen och kom gåendes med en mycket fager varelse, med långa spetsiga öron. Hans gröna ögon var uppmärksamma och hela tiden på vakt. Han hade långt ljusbrunt hår som flög med vinden och han hade höga kindben, man såg utan svårighet vilken sort han tillhörde. Man fick lätt en uppfattning om att han var ung, men visheten i hans röst gav en helt annan känsla. Vi stannade till vid en liten källa och jag gick för att dricka. Källan var ett vattendrag, som rann ut ur en bergsvägg. Vattnet rann ner i en liten inhägning av stenar och rötter. Sedan rann det ner i underjorden och vidare i det oupptäckta.