Hoppet försvinner aldrig



Det var en gång en daggmask som hette Max och älskade äpplen.
Men Max hade aldrig turen att hitta ett sött och gott äpple,
utan de äpplen han hittade vad alltid sura och inte alls i hans smak.
Trots det fortsatte Max att leta efter ett sött och gott äpple.
Ibland gick det lång tid innan han hittade ett enda exemplar av sin älsklingsfrukt.
Men när Max väl hittat ett, njöt han av allt hopp han fick.
Ofta kände han på sig att det skulle vara ett saftigt, sött äpple.
Och Max började äta sig igenom skalet.
 För skalet smakade oftast bra även på de osmakliga äpplena.
Så han visste inte om det väntade ett sött eller surt fruktkött innanför.
Vissa äpplen hade tjockare skal och andra tunnare,
men Max åt sig alltid igenom det, hur tjockt det än var,
för att se om det var just det äpplet som var det goda.
Men när han väl tuggat sig igenom skalet,
visade det sig alltid att det var ett surt äpple.
Men Max ger inte upp.
Någon gång måste han ju hitta sitt drömäpple!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback