Han är nog en illusion.
Eller en galning.
Jag vet inte vad jag fruktar mest.
Men en sak vet jag.
Att nudda hans läppar med mina,
startade ett stormigt, vilt men mycket vackert åskväder,
i mitt hjärta.
Och varje gång hans mjuka händer lätt smekte min nakna hud,
slog blixten ned.
Jag njöt av åskans föreställning och drogs med i dess vilda dans.

Men efter storm kommer lugn.
Och det ljuma regn som avlöste den levande åskan,
spolade bort den största delen av självsäkerheten.

Så...
Han är nog en illusion.
Eller en galning.
Men jag har i alla fall kvar minnet av vår dans
och den drömmen kan ingen ta ifrån mig.