Hon ligger och sover i sin säng.
Ovetande om vad som komma skall.
Hennes drömmar förvarnar henne, men i sitt sovande tillstånd uppfattar hon inte det.
När hon vaknar är drömmarnas varningar dolda i dimmor.
Mist som även döljer svunna tider.
Dis, som fördunklar det hemligt drömda.
Hon reser sig upp sömnigt och gäspar.
Tar ett steg bort från sängen.
I steget känner hon att där inte finns något golv, ingen mark att stå på.
Hon skriker förskräckt, men inget ljud hörs.
Hon faller.
Sakta känner hon avgrunden närma sig.
Hennes förfärade skrik hörs inte.
Hon är helt ensam.
En plötslig kyla uppenbarar sig och i sitt långa men tunna nattlinne försvinner värmen fort.
All hennes kroppsvärme försvinner.
Hon sluter ögonen och tar ett djupt andetag.
Det blir hennes sista.
Själen lämnar kroppen, kall och alldeles tyst.
Trillande ner i avgrunden utan slut.
Dödens kalla hand har ännu en gång tagit ett liv.


(25/10 2005)