Leende
Jag vaknar med ett leende.
Trots vädrets försök att försämra mitt humör,
skjuter mitt välmående solstrålar
istället för den molntäckta värmeklumpen.
Jag är svettig och trött,
men leendet på mina läppar minskar inte.
Dagdrömmarna byter av varandra titt som tätt,
följt av musiken i mina öron.
Jag färdas genom stan och mitt humör blir bara bättre
när min glädje krockar med andras glädje.
Leendet sprids och förs vidare.
Har det nått dig än?
Trots vädrets försök att försämra mitt humör,
skjuter mitt välmående solstrålar
istället för den molntäckta värmeklumpen.
Jag är svettig och trött,
men leendet på mina läppar minskar inte.
Dagdrömmarna byter av varandra titt som tätt,
följt av musiken i mina öron.
Jag färdas genom stan och mitt humör blir bara bättre
när min glädje krockar med andras glädje.
Leendet sprids och förs vidare.
Har det nått dig än?
Skogskällan
Tänkte lägga ut en liten teaser på min novell... Har skrivit första kapitlet, inte hunnit så mycket längre än så... Haft lite svårt med inspirationen till längre texter ett bra tag nu. Är lite osäker på vem huvudperson nr2 skall vara.
Har du tips, hur galna som helst, ge mig! Inspiration tackar jag aldrig nej till! :)
Det var en fin dag, då solen sken starkt och värmde allt och alla. Det blåste en svag bris som fick blommorna i det långa gräset att svaja lite nätt. Korna gick på ängarna och betade av det långa gräset som började komma upp på nytt. Våren hade tagit vid och det var dags för ”Den stora vårfesten” som välkomnade all växtlighet tillbaka. Människorna tackade Gudarna och Gudinnorna; för att de låtit dem klara av ännu en vinter och för att de fick återse en sommar igen; för att få se den vackra växtligheten och allt djurliv som var beroende av den; för att kunna njuta av binas surr och för att åter glädjas åt naturens återuppståndelse. Knytten, de gröna små livliga varelserna, började leva livat återigen. De satte genast igång med sina sysslor, att sköta om skogen och se till att den mådde bra. Alverna började röra sig lite mer i skogarna och de flesta varelser tycktes bli pånyttfödda. Den stränga vintern hade pinat alla väsen och Moder Natur hade satt dem på sin yttersta spets. Bara de som var starka nog hade klarat sig undan döden. Det var i den byn som jag levde i, där byborna nu förberedde sig. De unga flickorna befann sig på ängarna runt om byn och gjorde sin uppgift. I fina klänningar och andra sommarkläder gick de och plockade blommor av olika slag, samtidigt som de sjöng glada sånger, som välkomnade allt som hörde våren till. Byns kvinnor förberedde maten till den stora festen och männen var antingen ute och jagade i skogarna i närheten eller förberedde festen på annat håll. Men var befann jag mig? Svaret kan vi ta reda på om vi ser närmre på alvskogen som låg en halv dags vandring från Larenge. Såg man genom en svalas ögon, uppe i det blå, kunde man se att den var stor. Faktiskt ännu större än de stora ängarna byns flickor plockade blommor på. Från skogen ledde det en stor stig till byn. På den stigen vandrade jag. Jag var på väg från skogen och kom gåendes med en mycket fager varelse, med långa spetsiga öron. Hans gröna ögon var uppmärksamma och hela tiden på vakt. Han hade långt ljusbrunt hår som flög med vinden och han hade höga kindben, man såg utan svårighet vilken sort han tillhörde. Man fick lätt en uppfattning om att han var ung, men visheten i hans röst gav en helt annan känsla. Vi stannade till vid en liten källa och jag gick för att dricka. Källan var ett vattendrag, som rann ut ur en bergsvägg. Vattnet rann ner i en liten inhägning av stenar och rötter. Sedan rann det ner i underjorden och vidare i det oupptäckta.
Har du tips, hur galna som helst, ge mig! Inspiration tackar jag aldrig nej till! :)
__________________________________________________
Skogskällan
(Början av kapitel 1)
av Johanna Persson
2008
(Början av kapitel 1)
av Johanna Persson
2008
Denna berättelse kommer att handla om mig, Tami Silvermåne. Jag fick början av mitt liv förstört av en man, vars behov var viktigare än en flickas framtid. Vid den tiden levde jag i en by vid namn Larenge. Nu skall ni få ta del av mitt hemska öde, som gjorde att jag gav mig själv ett löfte om hämnd.
Det var en fin dag, då solen sken starkt och värmde allt och alla. Det blåste en svag bris som fick blommorna i det långa gräset att svaja lite nätt. Korna gick på ängarna och betade av det långa gräset som började komma upp på nytt. Våren hade tagit vid och det var dags för ”Den stora vårfesten” som välkomnade all växtlighet tillbaka. Människorna tackade Gudarna och Gudinnorna; för att de låtit dem klara av ännu en vinter och för att de fick återse en sommar igen; för att få se den vackra växtligheten och allt djurliv som var beroende av den; för att kunna njuta av binas surr och för att åter glädjas åt naturens återuppståndelse. Knytten, de gröna små livliga varelserna, började leva livat återigen. De satte genast igång med sina sysslor, att sköta om skogen och se till att den mådde bra. Alverna började röra sig lite mer i skogarna och de flesta varelser tycktes bli pånyttfödda. Den stränga vintern hade pinat alla väsen och Moder Natur hade satt dem på sin yttersta spets. Bara de som var starka nog hade klarat sig undan döden. Det var i den byn som jag levde i, där byborna nu förberedde sig. De unga flickorna befann sig på ängarna runt om byn och gjorde sin uppgift. I fina klänningar och andra sommarkläder gick de och plockade blommor av olika slag, samtidigt som de sjöng glada sånger, som välkomnade allt som hörde våren till. Byns kvinnor förberedde maten till den stora festen och männen var antingen ute och jagade i skogarna i närheten eller förberedde festen på annat håll. Men var befann jag mig? Svaret kan vi ta reda på om vi ser närmre på alvskogen som låg en halv dags vandring från Larenge. Såg man genom en svalas ögon, uppe i det blå, kunde man se att den var stor. Faktiskt ännu större än de stora ängarna byns flickor plockade blommor på. Från skogen ledde det en stor stig till byn. På den stigen vandrade jag. Jag var på väg från skogen och kom gåendes med en mycket fager varelse, med långa spetsiga öron. Hans gröna ögon var uppmärksamma och hela tiden på vakt. Han hade långt ljusbrunt hår som flög med vinden och han hade höga kindben, man såg utan svårighet vilken sort han tillhörde. Man fick lätt en uppfattning om att han var ung, men visheten i hans röst gav en helt annan känsla. Vi stannade till vid en liten källa och jag gick för att dricka. Källan var ett vattendrag, som rann ut ur en bergsvägg. Vattnet rann ner i en liten inhägning av stenar och rötter. Sedan rann det ner i underjorden och vidare i det oupptäckta.
__________________________________________________
Sommarkänslor
(Efter en ganska fylld dag kommer här dikten jag skrev om i morse. Enjoy!)
Nyvaken och trött
men glädjen känns ändå i hela kroppen.
Sonstrålarna glittrar in genom fönstret
och lägger sig magiskt till ro på golvet.
Ut ur högtalarna myser sig ett fridfullt fiolspelande.
Jag ligger lyckligt kvar i sängen
och hör fåglarnas morgonhälsningar blandas med musiken
till en ljuvlig sommarvisa.
Livet är, i denna sekund, perfekt
och ingen kan ta den känslan från mig.
Nu får vi se vad framtiden bär i sin famn.
Jag är inte längre rädd.
(19/6 - 2009)
Nyvaken och trött
men glädjen känns ändå i hela kroppen.
Sonstrålarna glittrar in genom fönstret
och lägger sig magiskt till ro på golvet.
Ut ur högtalarna myser sig ett fridfullt fiolspelande.
Jag ligger lyckligt kvar i sängen
och hör fåglarnas morgonhälsningar blandas med musiken
till en ljuvlig sommarvisa.
Livet är, i denna sekund, perfekt
och ingen kan ta den känslan från mig.
Nu får vi se vad framtiden bär i sin famn.
Jag är inte längre rädd.
(19/6 - 2009)
:)
"Hold me tight and never let go"
Det är tydligen mitt "love quote"... Och tja, det stämmer nog ganska bra in på mig! ^^
Skrev en söt liten dikt i morse som jag nog slänger upp här om en stund...!
Och jag är glad. Det är härligt att vara glad! Och bra!
Ut i världen nu och sprid lite kärlek!
Nu skall jag ge disken lite kärleksfull uppmärksamhet!
<3
__________________________________
Uppdatering:
Allting blir inte alltid som man planerar! Nu ringde ett av mina jobb och jag skall jobba idag! WOHO! Denna dagen blir bara bättre och bättre!
Dagens låt: Abba - Dancing queen!
__________________________________
Det är tydligen mitt "love quote"... Och tja, det stämmer nog ganska bra in på mig! ^^
Skrev en söt liten dikt i morse som jag nog slänger upp här om en stund...!
Och jag är glad. Det är härligt att vara glad! Och bra!
Ut i världen nu och sprid lite kärlek!
Nu skall jag ge disken lite kärleksfull uppmärksamhet!
<3
__________________________________
Uppdatering:
Allting blir inte alltid som man planerar! Nu ringde ett av mina jobb och jag skall jobba idag! WOHO! Denna dagen blir bara bättre och bättre!
Dagens låt: Abba - Dancing queen!
__________________________________
YES!
JAAAAAAAAA!!!!!
;)
;)
Hoppet försvinner aldrig
Det var en gång en daggmask som hette Max och älskade äpplen.
Men Max hade aldrig turen att hitta ett sött och gott äpple,
utan de äpplen han hittade vad alltid sura och inte alls i hans smak.
Trots det fortsatte Max att leta efter ett sött och gott äpple.
Ibland gick det lång tid innan han hittade ett enda exemplar av sin älsklingsfrukt.
Men när Max väl hittat ett, njöt han av allt hopp han fick.
Ofta kände han på sig att det skulle vara ett saftigt, sött äpple.
Och Max började äta sig igenom skalet.
För skalet smakade oftast bra även på de osmakliga äpplena.
Så han visste inte om det väntade ett sött eller surt fruktkött innanför.
Vissa äpplen hade tjockare skal och andra tunnare,
men Max åt sig alltid igenom det, hur tjockt det än var,
för att se om det var just det äpplet som var det goda.
Men när han väl tuggat sig igenom skalet,
visade det sig alltid att det var ett surt äpple.
Men Max ger inte upp.
Någon gång måste han ju hitta sitt drömäpple!
utan de äpplen han hittade vad alltid sura och inte alls i hans smak.
Trots det fortsatte Max att leta efter ett sött och gott äpple.
Ibland gick det lång tid innan han hittade ett enda exemplar av sin älsklingsfrukt.
Men när Max väl hittat ett, njöt han av allt hopp han fick.
Ofta kände han på sig att det skulle vara ett saftigt, sött äpple.
Och Max började äta sig igenom skalet.
För skalet smakade oftast bra även på de osmakliga äpplena.
Så han visste inte om det väntade ett sött eller surt fruktkött innanför.
Vissa äpplen hade tjockare skal och andra tunnare,
men Max åt sig alltid igenom det, hur tjockt det än var,
för att se om det var just det äpplet som var det goda.
Men när han väl tuggat sig igenom skalet,
visade det sig alltid att det var ett surt äpple.
Men Max ger inte upp.
Någon gång måste han ju hitta sitt drömäpple!
Himlavalvets dans
Han är nog en illusion.
Eller en galning.
Jag vet inte vad jag fruktar mest.
Men en sak vet jag.
Att nudda hans läppar med mina,
startade ett stormigt, vilt men mycket vackert åskväder,
i mitt hjärta.
Och varje gång hans mjuka händer lätt smekte min nakna hud,
slog blixten ned.
Jag njöt av åskans föreställning och drogs med i dess vilda dans.
Men efter storm kommer lugn.
Och det ljuma regn som avlöste den levande åskan,
spolade bort den största delen av självsäkerheten.
Så...
Han är nog en illusion.
Eller en galning.
Men jag har i alla fall kvar minnet av vår dans
och den drömmen kan ingen ta ifrån mig.
Eller en galning.
Jag vet inte vad jag fruktar mest.
Men en sak vet jag.
Att nudda hans läppar med mina,
startade ett stormigt, vilt men mycket vackert åskväder,
i mitt hjärta.
Och varje gång hans mjuka händer lätt smekte min nakna hud,
slog blixten ned.
Jag njöt av åskans föreställning och drogs med i dess vilda dans.
Men efter storm kommer lugn.
Och det ljuma regn som avlöste den levande åskan,
spolade bort den största delen av självsäkerheten.
Så...
Han är nog en illusion.
Eller en galning.
Men jag har i alla fall kvar minnet av vår dans
och den drömmen kan ingen ta ifrån mig.
Blomstrande glädje
Tänkte bidra med en liten somrig bild på mig själv.
All beröm för bilden går till Kajsa Nilsson, som är en utomordentligt bra amatörfotograf!
All beröm för bilden går till Kajsa Nilsson, som är en utomordentligt bra amatörfotograf!
And remember kids,
spread the love!
<3
Inaktivitet
Nu har jag nog kommit in i en mer bloggande period, så nu skall jag försöka sätta fart och slänga upp lite dikter, bilder och funderingar!
Och om jag på någon konstig vänster får tag på en scanner, så lägger jag upp lite alviska runor jag skrivit! :)
Hoppas alla är lika glada över att den mörka årstiden är över, som jag är!
Tack för att ni läser på min blogg! <3
Ett ännu större tack till dem som vågar lämna ett tassavtryck!
Och det största tacket till dem som vågar ge kritik på mina dikter!
Kärlek!
Johanna
Och om jag på någon konstig vänster får tag på en scanner, så lägger jag upp lite alviska runor jag skrivit! :)
Hoppas alla är lika glada över att den mörka årstiden är över, som jag är!
Tack för att ni läser på min blogg! <3
Ett ännu större tack till dem som vågar lämna ett tassavtryck!
Och det största tacket till dem som vågar ge kritik på mina dikter!
Kärlek!
Johanna