Skulle du?

Jakten går om och om igen.
Jag jagar och du jagas.
Jag är den blinde jägaren som inte ser felen, som bara kämpar för att lyckas.
Du är det självständiga bytet som i smyg ler åt mina hopplösa försök.
Vi leker en farlig lek, du och jag, som lätt kan sluta i tårar. Onödigt fällda tårar, över de blinda, döva och stummas månskensparad.
Varför man skall och hur man skall, måste du komma på själv. Jag kan bara hjälpa dig genom att sluta med att försöka fånga dig och låta dig inse att du inte alltid kan vara den jagade. Att du också måste få kämpa.

Drömmarna kommer om och om igen.
Drömmarna som väcks av en film, där mannen plötsligt lägger en arm runt kvinnans höft, drar henne mot sig och kysser henne på ett sådant överromantiskt sätt som bara existerar på film.
Behovet som bara växer när man ser ett lyckligt par där kvinnan går runt med en enkel blomma i sin hand.
Och avundsjukan som bosätter sig i ens hjärna när man ser två kära hålla om varandra trots vännernas närvaro.

Min önskan gör sig påminnd. Om och om igen.
En önskan efter mer initiativtagande från din sida.
En önskan efter mer av din uppmärksamhet.
En önskan efter mer positiv energi.

Alla har vi våra skönhetsfläckar. Men ibland blir det för mycket. Eller, som i detta fallet, för lite.

Så hur skulle du reagera när jag skrek "GE MIG MER KÄRLEK!"?
Hur skulle du reagera när jag sa "Se mig? Snälla."?
Och om jag, men gråtande ögon, berättade för dig att "Jag älskar dig!... Men det kommer inte fungera såhär länge till...", skulle du förstå?
Skulle du kämpa för att ha mig kvar?
Skulle du?



(skriven 2/10 2008)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback