Älskade vän, det har alltid varit du och jag, och tillsammans kan vi se till att det alltid kommer vara vi. Vi har överlevt åksväder tillsammans, både känslomässiga och väderleksaktiga.
Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi göra underverk.
Minns du den gången vi hade en period, då jag spelade zelda och du gav mig råd? Fy fan vad grymma vi var!
Eller när vi ofta fick skäll för att det inte var lika roligt att plocka undan trädgårdsmöblerna när vi lekt häst?
Eller när vi gjorde en paddock mellan kullen och huset, och den ena var instruktör och den andra ryttare?
Och minns du alla nätter vi spenderat med att försöka överlista varandras klipskhet i Monopol?
Eller alla nätter vi legat och pratat ända till gryningen?
Och alla gånger vi städat ditt rum? Ett par gånger lyckades vi nästan!
Med allt detta vill jag poängtera alla fina minnen vi har ihop.
Och tänk, om 13 år till, då kanske vi sitter med varsin kopp te, vi är utarbetade mammor och våra ungar kommer och tigger pengar.
Då kommer vi skratta och minnas alla gånger vi tillsammans planerat hur vi skall göra för att suga ut våra föräldrar på pengar. Och då kommer vi ha många fler minnen att diskutera. Drömmar som gått i uppfyllelse och drömmar som krossats.
Men när teet är uppdrucket och barnen nerbäddade, då kommer vi, utan att behöva tala genom ord, le mot varandra och inse att tillsammans är vi starka. OCH! Tillsammans är vi lyckliga.
Så älskade vän, med detta vill jag säga: Jag älskar dig och kommer alltid att göra det!
Det är du och jag mot världen och tillsammans är vi oslagbara!


(22/10 2008. Dedikerad till Sanna Dürango Toppqvist.)