Du ler och jag kan inte undgå att dra på mungiporna.
Du är så fantastisk.
Allt sökande efter magin kan läggas ner.
Jag har hittat allt det eftertraktade i dig.

Dina ögon glittrar och jag ser hela världen i dem.
Du är så perfekt.
I alla fall för mig.
Du har redan lyckats göra mig knäsvag.

Du smeker min hand och jag får sköna rysningar i hela kroppen.
Du är alldeles för fin.
Du hittade en genväg till mitt hjärta,
som du nu fångat i ett gyllene nät.

Du säger att min insida är perfekt
och att det inte spelar någon roll vad jag gör med utsidan.
Bara jag inte blir för smal.
Jag är så rädd att vakna upp från denna drömmen.

Den tillit jag känner till dig är väldigt stor.
Jag har känt dig i lite mer än en vecka
och redan har du fått mitt förtroende.
Att vi går "långsamt fram" (jo, ja) känns inget annat än bra.

Du har hittat mig, den vissnande maskrosen, bland alla prästkragar.
Och du valde att plocka mig, inte dem.
Nu blommar jag för fullt.
Ogräset är skönheten i dina ögon.
Jag vill endast blomma för dig.


(Skriven till den nyfunna kärleken. 30/8 2008)